Intestinal Permeability and Absorption – test för tarmpermeabilitet och absorption

Intestinal Permeability and Absorption (IPA) är ett laboratorietest för utvärdering av mag-tarmpermeabilitet och absorptionsförmåga inklusive laktos- och sackarosintolerans.

IPA-testet ger en indikation på huruvida en person lider av ett eller flera av följande kliniska tillstånd:

  • Ökad permeabilitet i magsäck/tarm
  • Minskad absorptionsförmåga i tarmen
  • Inflammation i tarmen
  • Laktos- och sackarosintolerans

Testet utförs efter intag av en sockerlösning innehållande de fem olika typerna av sockerarter: mannitol, sackaros, laktos, raffinos och cellobios. Koncentrationerna av de olika sockerarterna kan identifieras i urinen. Nivåerna eller deras inbördes förhållanden indikerar huruvida ovanstående kliniska tillstånd förekommer.

Intestinal Permeability and Absorption (IPA) är relevant för individer med följande symptom och kliniska tillstånd:

  • IBS (irritable bowel syndrome) inklusive uppblåsthet och gasbildning
  • Förstoppning och diarré
  • Näringsbrist
  • Trötthet
  • Eksem
  • Migrän
  • Celiaki och Crohns sjukdom
  • Födoämnesallergi och intolerans
  • Reumatoid artrit, led- och muskelsmärta
  • Ankyloserande spondylit (en reumatisk ryggsjukdom, tidigare kallad Bechterews sjukdom)
  • Reiter syndrom (en typ av artrit)
  • Schizofreni och autism

Om tarmen

Tarmfunktionen
Tarmarna är både ett absorberande organ samt en barriär mot genomträngning av giftiga föreningar och makromolekyler. Båda dessa funktioner kan störas av olika mekanismer såsom inflammation, oxidativ stress, dysbios, bakteriell överväxt och födoämnesreaktioner. Detta kan resultera i lokala symptom som t.ex. gasbildning, magkurr, buksmärta/kramper, förstoppning, diarré eller generellt obehag samt fler systemiska problem som trötthet, eksem och ledsmärta. Därför är en exakt bedömning av tarmfunktionen mycket användbar för att skapa ett individanpassat behandlingsprotokoll.

Tarmslemhinnan
Tarmslemhinnan är tarmens invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck bestående av små, millimeterhöga, fingerlika utskott som kallas tarmludd (villi) samt ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd). Tarmens celler ligger sida vid sida och utgör en barriär mellan kroppens insida och tarminnehållet. För att tarmcellerna inte ska kunna glida isär hålls de samman av så kallade tight junctions, eller täta fogar, vilket är multiproteinkomplex uppbyggda av transmembranproteiner och ett brett spektrum av intracellulära proteiner.

En frisk tarmslemhinna fungerar som en skyddande barriär mellan tarminnehållet och blodomloppet, men under vissa omständigheter kan denna barriär skadas och bli alltför genomsläpplig. Denna ökade tarmpermeabilitet kallas även för läckande tarm. Vid ökad tarmpermeabilitet, eller läckande tarm, så fungerar inte den skyddande tarmbarriären på ett tillfredsställande sätt. Istället för att bakterier, jästsvamp, osmält föda och andra skadliga ämnen passerar ut ur kroppen med avföringen kan de istället komma in i blodomloppet via tarmslemhinnan. Förutom att detta blir påfrestande för levern, så kan en alltför genomsläpplig tarmslemhinna även leda till en immunreaktion. En skadad tarmslemhinna resulterar dessutom i att vi inte tar upp näringsämnena från födan och drycken vi konsumerar på ett optimalt sätt, vilket därmed kan resultera i näringsbrister och olika bristsymptom.

Möjliga orsaker till ökad tarmpermeabilitet:

  • Tarminfektioner, bakteriell överväxt och dysbios
  • Kostrelaterade faktorer inklusive födoämnesreaktioner
  • Läkemedelsbehandling, framförallt NSAID (t.ex. ibuprofen), kortison och antibiotika.
  • Kemoterapi och strålskador

Tarmintegritet och absorption
Absorptionsmekanismerna i tarmen är ganska komplexa; förenklat kan man säga att det finns omkring tre porstorlekar i tarmslemhinnan. De minsta porerna är lokaliserade i den yttersta delen av tarmluddet (villi), medan de största porerna ligger i kryptan (botten) av tarmluddet och de medelstora porerna är belägna mellan de andra porerna. Dessa porer är gjorda av tight junction-proteiner och reglerar molekylär transport och absorption. Små molekyler såsom monosackarider överförs via de små porerna, medan större molekyler såsom disackarider endast kan transporteras via de större porerna. Denna grundläggande kunskap förklarar även hur det är möjligt att få fram värdefulla data om tarmintegritet och funktionalitet från koncentrationen av sockermolekyler i ett enkelt urinprov.

Övrig information

Typ av test: Urinprov

Testkit innehåller den ovan nämnda sockerblandningen av sockerarter liksom de andra insamlingskomponenterna. Sockerblandningen löses i ett glas vatten och dricks innan sänggåendet. Under natten och följande morgon samlas urinen i mätbägaren som medföljer och innehållet mäts åtminstone 8 timmar efter intag av sockerlösningen. Cirka 20 ml överförs till ett provrör och skickas vidare till laboratoriet för analys.

Pris för test: 132 euro (EUR). På detta tillkommer 17 euro (EUR) för förbetald frakt av ditt prov till laboratoriet (du får en faktura från labbserviceföretaget).

Se exempel på labbtestrapport >>

Beställ här